Hej allihopa! Nytt nyhetsbrev.
På fotot ser ni mig bakifrån vid min laptop. Precis så satt jag i veckor och skrev med honom. I timmar. Med det där spetstoppen som jag gärna har på mig när jag känner mig sexig, även när ingen ser. För förförelse börjar hos mig själv. Och den här historien började precis där – framför min skärm.
Jag hade matchat med honom på C-Date. Hans profil var intressant: londonbo, jobbar inom finans, ofta på affärsresor i Europa. Fotot visade en man i slutet av trettioårsåldern med ett smart leende. Hans första meddelande var roligt och intelligent – inga dumma upplägg.
Vi började skriva. Varje dag. Ibland korta meddelanden på dagen, ibland långa samtal på kvällen. Han berättade om sitt jobb, sina resor, sin syn på relationer. Jag berättade om mitt jobb som dejtingtestare, mitt liv i Sverige.
Efter två veckor blev meddelandena... annorlunda. Mer personliga. Mer intima. Han skrev vad han tyckte var attraktivt hos mig. Jag svarade vad jag gillade hos honom. Spänningen steg med varje meddelande.
En kväll skrev han: "Jag önskar att jag kunde röra vid dig nu."
Jag svarade: "Var skulle du börja?"
Och så började våra kvällssamtal ta en mycket erotisk vändning. Vi beskrev för varandra vad vi skulle göra om vi var tillsammans. Det var otroligt intensivt. Jag satt här vid det här skrivbordet, i det här svarta spetstoppen, och skrev saker till honom som jag aldrig hade skrivit till någon.
Det höll på i två månader. Varje kväll de här meddelandena. Förväntan blev nästan outhärdlig. Vi hade inte ens pratat i telefon – bara skrivit. Men kontakten kändes så verklig.
Sedan, i början av december, skrev han: "Jag kommer till Stockholm nästa vecka. Affärsmöte. Kan du vara ledig torsdagkvällen?"
Mitt hjärta stannade nästan. Efter två månader av virtuell spänning skulle vi äntligen träffas.
Jag svarade "ja".
Veckan fram till torsdagen var oändlig. Vi fortsatte skriva, men nu med vetskapen om att vi snart skulle ses. Förväntan var elektrifierande.
Torsdagkväll. Jag förberedde mig mycket noga. Svart klänning, röda underkläder – de som jag hade skrivit till honom om. Jag sminkade mig, parfymerade mig. Mina händer skakade.
Vi hade bestämt att mötas i hotellets bar. När jag anlände satt han redan där. Han reste sig när han såg mig. Ännu attraktivare än på fotona. Kostym, perfekt sittande. Hans blick var intensiv.
"Klara."
"Hej."
Vi skakade hand. Beröringen var elektrisk.
Vi satte oss. Beställde. Men konversationen var spänd. Efter två månader av intima meddelanden är small talk nästan omöjligt. Vi visste båda vad vi ville.
Efter femton minuter sa han: "Jag har ett rum på tolfte våningen. Vill du... följa med?"
Jag svarade inte ens. Nickade bara.
I hissen hade vi svårt att hålla oss. Hans hand om min höft. Mina vid hans arm. Färden till tolfte våningen kändes evig.
Så fort rumsdörren stängdes kysste vi varandra. Två månaders spänning exploderade i det ögonblicket. Det var intensivt, nästan desperat. Vi ville ha allt på en gång.
Det som hände sedan... jag kan inte berätta alla detaljer, men det var allt vi hade skrivit om och mer därtill. Varje fantasi vi hade delat blev verklighet. Hans kropp var precis som jag hade föreställt mig. Hans beröring var ännu bättre.
Vi sov inte hela natten. Pratade, skrattade, kysste varandra, fortsatte. Det var som om vi hade två månader att ta igen.
På morgonen hämtade han kaffe till mig i sängen. Vi frukostade tillsammans, nakna under hotellackarna. Det var märkligt intimt för två människor som tekniskt sett precis hade träffats.
Sedan var han tvungen att gå till sitt möte. Jag gick. Vi sågs några gånger till när han var i Stockholm, men det var aldrig lika intensivt som den första natten. Kanske för att förväntan, spänningen, fantasin var precis det som hade gjort det så speciellt.
Nu, när jag sitter vid min laptop, tänker jag ibland tillbaka på de där två månaderna av skrivande. Hur virtuella ord blev till verklig passion. Hur fantasi och verklighet möttes i en hoteltnatt.
Det var allt för den här historien. Jag hoppas att ni gillade den.
Vi ses snart i er inkorg! Klara